the cow says moo.

Fick inte dom pengarna jag trodde jag skulle få. Vilket är konstigt då jag jobbade som ett djur. ÄÄÄh

Det känns som att jag alltid säger förlåt. Eller att det alltid är jag som säger förlåt i alla fall. För de stora saker som händer så är det alltid mitt fel. Förlåt för det. Jag kan bara hoppas att du ser förbi det och ser mig. För jag älskar dig.

I named a star for you
I named a star after you
But that wasn’t bright enough for you

I climbed a hill for you
I climbed a hill just for you
But you said “That’s nothing new, what does that prove?”

I know if I find when you hide in your mind, I’ll get lost in it
I’ll wait for the day when I find a way to make you mine

Anledningen till varför jag blir irriterad är kanske för att allting är så bra. Jag måste hitta något som förstör. Något som är fel. Och förlåt för det.

När du säger att jag är den bästa så kan jag inte se varför du tycker så när jag gör som jag gör. Men jag älskar att du säger det. Att du tycker det.

Det var länge sedan något berörde mig så djupt. Länge sedan en röst kunde beskriva min känsla och önskan. Det är som en dröm som går i uppfyllelse varje gång en ny takt startar. En ny Joshua Radin?  Han som gjorde min värld för ett tag. Han som var viktigare än allt. Han som byggde upp mig igen.

En ny. En skapare. Men denna gång när jag redan är det jag vill. Det blir bara bättre här uppifrån. BFL

Är rädd för det jag känner. Rädd för oss. Och oftast gillar jag rädslan. För jag vet att den leder till något bra. Något underbart. Men ibland så känns det som för mycket. För läskigt. Att jag är för beroende.

Det är bra att du inte är nära mig när jag känner så.

Det är en enorm skillnad, nu och då. Då jag behövde anstränga mig för att andas, för att våga skapa, för att finnas. Vara glad. 

Men nu, nu är allt perfekt.

Nyförälskelsen har dragit förbi och kvar står vi i det gråa vädret. Där verkligheten möts av den glädjen som har skapats runt oss som ett skal. Vi klarade oss förbi det första provet. Jag säger inte att vi inte är ogenomträngliga, men att vi blir starkare för varje dag som går.

Jag älskar att vara med dig, men jag älskar att inte vara med dig också. Älskar att vänta på att få vara med dig. Att få vakna upp av att du väcker mig. Lägger dig intill mig. Håller om mig. Kysser mig i nacken. 

Jag älskar att vara vaken när du har somnat. Hur dina muskler är helt avslappnade. När du pratar i sömnen. Ditt hår på morgonen. Ditt busiga leende…

Allt som är du är bäst. Och jag vore inte den jag är nu om det inte var för dig.

Och jag tänkte hur underbart det var. Hur vidrigt det var. Vackert. Svettigt. Hemskt. Bäst.

Det är kanske det som gör att jag faktiskt nästan överväger att göra det för sista året i rad. Sista. (!)

Men ändå. Mycket pengar och ja. 

Känslan av att ha varit helt ärlig. Kunnat prata om sånt som jag inte kan med andra. Inte ens med han. Vara lite mer grov i munnen. Skratta åt skämt jag inte skulle kunna nämna i andras sällskap. Ha kul på ett sätt som känns fel när jag är med andra. Utmattande men härligt.